Tove Kluge

Idag har jag varit på mitt nya jobb och jobbat. Jag är numera Vikariefröken på en skola här i Karlskrona och det är jätteroligt. För det mesta är jag i en F-1 så ungarna är ju bara 6-7 år och vill kramas, hålla handen och mysa. Jätte mysigt. Jag jobbade i alla fall tills halv fem och runt 5 var jag hemma igen och började gå runt och klaga.

så här är det nämligen; Idag skulle jag och Vidar få umgås lite, vi har nämligen setts väldigt lite den senaste tiden känns det som. Vidar slutade jobba klockan 13.30 och skulle dra sig in till stan en stund senare, även om jag slutade 16.30. Vi hade lite kontakt och så och jag tänkte att han gått hem till Mamma eftersom Jonatan var där. Men jag kommer hem, och är han där, Icke! Så jag tänker, han har nog gått hem till oss då, så jag packar min dator och går hem till oss. Är han där, Icke?! 

Okej, ingen panik.... Jag kan ringa honom... 

Välkommen till eurovoice som tillhör 07.... 

Seriöst! Pojksatan har glömt att ladda mobilen, och nu kan jag ju drömma om att få tag i honom... Vem vet när jag får se honom härnäst? Usch så trött jag blir. Jag har hört att jägare sätter GPS sändare på sina hundar för att de inte ska springa bort. Vet ni om ett företag som säljer sånna billigt?